Kopparna - the story

Så till ett av mina bästa loppisfynd någonsin. Sju koppar med fat för 50 kronor styck och sju extra fat för 10 kronor styck. Det kallar jag fynd! Servisen är Stig Lindbergs Adam som han gjorde för Gustavsberg. Den finns i dag i nyproduktion och en kaffekopp med fat kostar 660 kronor och går för kanske 300 - 500  i antikaffärer eller på nätet.

Allt började med att jag och Gustav var ute och åkte. Vi hade läst om att det skulle finnas en loppis i Fagersta. Men när vi kom dit hade den sommarstängt. I skyltfönstret såg jag kopparna och det otroliga priset. Men som sagt stängt. De skulle inte öppna igen på två veckor, en onsdag klockan tio. Jag kunde inte släppa kopparna och funderade över hur de skulle kunna bli mina.

Tiden gick och tankarna på kopparna bleknade lite. Men så berättade jag för Ida T om kopparna och hon peppade mig att åka dit. Det gjorde även Gustav och några andra kompisar. Sagt och gjort.

Dagen innan mådde jag typ dåligt och spelade upp olika senarier i huvudet över hur det hela skulle gå till. Loppisen ligger ändå nästan en timmes bilresa bort. Om någon annan redan skulle stå utanför butiken när jag kom fram skulle allt varit förgäves. Jag ville ju komma först, men inte överdriva, typ campa utanför butiken. På natten innan drömde jag mardrömmar om att någon hunnit före.

Men så åkte jag i alla fall och kom fram 09:20. Ingen var där! Hurra! Jag tänkte att detta kunde nog ändå gå vägen. Efter kanske fem-tio minuter kom det en till tjej. Vi utbytte lite stela blickar. Efter ytterligare en liten stund kom en äldre dam. När hon insåg att hennes chans att få kopparna var befintlig sa hon "Ja då är det lika bra att gå hem. Jag får komma tillbaka en annan dag".

Efter en stund kom en av säljarna ut genom dörren.. han började prata om kopparna. Det visade sig att tjejen bakom mig inte var ute efter kopparna utan ett par ljusstakar i samma skyltfönster. Tur! Gubben berätta att de blivit nerringda angående kopparna, men att de inte lägger undan något. Tur!

Jag hade nämligen hört hur det ringde i butiken och hur personalen gick fram och plockade med kopparna. Ångest. Prishöja? Lägga undan? Det kändes efter vårt möte som att de hade koll på att jag skulle ha kopparna. Men jag kunde ändå inte vara lugn. Gubben sa att jag skulle akta mig för andra gubbar med vassa armbågar som kunde springa förbi mig. Hjälp!

Jag spanade in i butiken och försökte planera hur jag snabbast skulle kunna ta en korg och sedan springa fram till skyltfönstret och få ner alla koppar i korgen innan någon annan gjorde det. Eller skulle jag strunta i korg och liksom bara springa fram och omfamna alla kopparna? Det snurrade mycket i huvudet.

Folket började fylla på bakom. Vissa snicksnackade, andra var tysta. Jag hade hög puls. En kille bakom mig hade med sig en egen låda. Varför hade jag inte tänkt på det? Det surrades i gruppen och man förstod att många var sugna på kopparna. Men jag var där först. Fast hur mycket skulle de bry sig om det när dörrarna väl öppnades? Klockan började närma sig tio och öppning. Pulsen steg mer och mer. Jag har aldrig varit med om liknande.

Så kommer gubben, låser upp grinden och på något sätt springer jag fram och tar en korg i farten och flyger fram till skyltfönstret och börjar plocka ner kopparna. De är fler än jag kom ihåg, vilket gör det hela lite svårare. Någonstans i allt kaos sträcker sig en kvinna efter en av kopparna. Men jag är snabb och säger att de är mina. Hon muttrar något om det var värst ska du ha alla. Jag har faktiskt köat sedan tjugo över nio svarar jag. Kvinnan ställer tillbaka koppen.

Jag får även hjälp av tjejen bakom mig, ni vet hon som skulle ha ljusstakarna. Hon lyfter ner två koppar i min korg. Jag är tacksam. En äldre kvinna motar folk bakom och säger "Vi hjälps åt". "Ni ska få era saker". ( Jag kan ha inbillat mig det sista). Hursom lyckas jag få alla kopparna och de extra faten som gubben tagit fram från lagret och ställt på disken. (Tur att ingen tog dessa).

Jag lugnar ner mig lite efter pulshöjningen genom att titta över utbudet i den lilla butiken. Hittar en tavla som Gustav inte tycker är snygg. Köper en ungsform med tilhörande bordsställ i vit stringmodell. Och så kopparna då!

Om jag ska erkänna har vi ännu inte druckit något kaffe ur dem. Men de är snygga där de står på bordet i väntan på den första kaffetåren.

En samlare berättar

I sommar har det blivit en del loppisturer. Men ändå inte överdrivet mycket. Hehe! Vi har haft så mycket annat att stå i. Här är i alla fall några av mina bästa fynd. 

I början av augusti åkte jag, Katta och Ida T till Askersund på antikmarknad. Där fanns sjukt mycket fina saker. Jag köpte dessa ljusstakar, en blompiedestal i svart string, en stor idolbild på Elisabeth Taylor och lite annat bra. 

Är väldigt svag för sådana här burkar. Dessa två har Marianne Westman gjort. Det är även hon som ligger bakom serviserna Mon Amie och Picknick bland mycket annat. Den grå köpte jag när vi åkte på en loppisrunda längst "tre sjöarsväg" och betade av typ elva loppisar. Har för mig att denna kostade typ 30 kr pga nagg och ev fel lock. Men jag gillar den ändå. "Mors godaste sylt" köpte jag på loppisen i Ronneby. Brorsans tjej Jennie fick syn på den samtidigt som jag dealade ett annat fynd. Så Erik fick hålla i den tills jag var klar. Men hann han knappt släppa den ett ögonblick innan en dam var där och fråga vad burken kosta. Men jag var snabb och sa att vi faktiskt skulle ha den. 150 kr kostade den. Ett fynd enligt damen som fick gå vidare lottläs. Här hittade jag en som samlar på Westmans burkar. Imponerande samling!

Här är blandad kompott från JIE Garntofta. De två gulmönstrade burkarna hade farmor, så när jag såg dem i Ronneby var jag tvungen att slå till, 300 kronor för båda. Har kollat runt lite på nätet och hittat samma burkar fast med texterna mjöl, salt och socker på locken. Kanske att någon bytt lock alternativt diskat för hårt. Jag tycker de är fina ändå. Kryddsillen hittade jag i Askersund och det röda fatet köpte jag hos Pingstkyrkan i Köping för 35 kronor.

Jag är även otroligt svag för den här typen av krukor från Uppsala Ekeby. Samlingen växer och dessa köpte jag i somras. Den gröna Gunillakrukan i största storleken hittade jag i Askersund för 200 kronor. Ett kap om man jämför att många av de små gick för 150 kronor hos andra försäljare på marknaden. Jag höll väldigt hårt i påsen hela dagen.

Gamla plåtburkar är en annan favorit. Den ljusa köpte jag på storloppisen i Nora i början av sommaren och den röda Mazettiburken när Gustav och jag åkte på väg 250 mot Fagersta. Den ljusa är ganska sliten, men har alltid varit förtjust i mönstret. Nu använder jag den som ytterkruka till en av våra pelargoner. Den röda agerar pynt.

Projekt balkong: del tre

Någon dag efter att vi fick bort plåten så började vi riva golvet som låg under. Det gick snabbt och smidigt att riva bort de grova brädorna som bara satt fast med någon enstaka spik var. Här under gömmer sig innertaket på vår lilla hall, den enda isoleringen var några gamla getingbon, nu när vi ändå är här och river så ska vi passa på att isolera lite.

Det gamla balkongräcket var fäst med spik rätt ner genom plåten på ett par ställen. I dag är det big no no att göra hål i plåten för att fästa saker på det här sättet, hur man än tätar så tränger vatten in, istället planerar vi att lägga en trall på den nya plåten och sen fästa räcket i trallen. Där räcket suttit fast var plankorna och den underliggande träbalken rejält fuktskadade och träet kunde smulas sönder med fingrarna. Myror hade även flyttat in i närheten av de skadade områdena.

De tidigare ägarna pratade om att det för några år sen varit en vattenläcka på balkongen då vatten runnit åt fel håll och svämmat över en hängränna. Så här kan det se ut när en sådan läcka lagas och lappas ihop inifrån. Det verkar ha torkat upp ordentligt så vi kommer lämna det så här.

Efter lite huvudbry och misslyckade försök att lossa den fuktskadade balken valde vi att istället klyva den på längden och lämna den undra halvan. Den sitter fast underifrån på en himla massa ställen. Hammare, kofot, ett par timmar och svett var allt som krävdes för att klyva den 3.5 meter långa balken. Det 70 år gamla träet på den friska delen ser ut som nytt. Vi kommer fästa en stor regel längsmed hela balken sen för att återställa formen och styrkan i den.

Tur att det var kofoten och inte jag som blev av med gaddarna. Metallen tålde tydligen inte mitt envisa hamrande, skulle såklart använt några kilar eller liknande istället...

Det blev lite delar över, som ni ser så är det mesta av träet väldigt fint trots sin ålder, ett mycket imponerande material.

Änden på balken var lite värre däran än resten så där fick vi ta bort ännu mer material. Tanken är att förstärka upp med reglar här också före vi börjar lägga ut nytt golv på balkongen. Det gäller att tänka till lite här så det planerade bytet av panel på väggen till höger är lätt att göra i framtiden utan att det nya balkongtaket kommer i vägen.

Projekt balkong: del två

Den senaste tiden har vi när tid funnits grejat mer på balkongen. Plåttaket satt hårdare än väntat. Så vi fick ta till andra metoder än kofot. Nämligen vinkelslipen. Lugn mamma, vi hade brandsläckaren redo. Allt gick bra.

Gustav "skalade" av plåten och när alla kanterna var öppna kunde hela taket lyftas av i ett stycke. Mycket praktiskt!  

Plåten har gjort sitt som tak. Men kanske att det kan komma att användas som något annat i framtiden...

Succé på torpet! Så vad hittade vi då under plåten?

Jo, gamla stora plankor märkta av tidens gång. En bräda hade invaderats av myror och var helt upprutten i ena änden och den mörka brädan ni ser på bilden är den som legat under skarven där det fanns rosthåll. Även om några brädor är okej, ska vi passa på att byta alla när vi ändå är igång. Men kanske kan vi återanvända några till andra projekt? 

Det här att människor ristat in sina initialer i plankorna....vilket superfint tidsdokument.

Här en autograf från den 14 mars 1938. Vi ska helt klart skriva våra namn på de nya brädorna vi lägger dit. Håll koll på bloggen för den spännande fortsättningen. 

Skörderesultat 1: Tillfredsställande efter rådande väderlek

Såhär ser det ut vid huset just nu. Grönt och frodigt. Ingen torka direkt.

I söndags passade jag på att skörda lite. Mest bär men en del av grönsakerna är också klara.

Några morötter börjar visa sig. Men de som vi dragit upp på prov hittills har varit långa och väldigt smala.

Den gula löken knyter sig fint. Den röda ser fortfarande rätt liten ut.

Polkabetorna växer fint. Inga harar eller rådjur har vi haft besök av heller. Peppar peppar.

Alla tomaterna ser ut såhär. Förutom en som jag köpte i blomsteraffären som redan hade små gröna tomater. Men inte ens den har klarat sommarens solbrist. Bättre lycka nästa år.

Men vi har i alla fall två buskar fulla av röda krusbär. Mums alltså! Har tidigare aldrig ätit detta, men det är toppen!

Jättemånga buskar med svarta vinbär. 

Och bakom ladan finns ett gäng gamla hallonbuskar som fått extremt stora bär. Inte så många än dock. Buskarna behöver beskäras i höst och förhoppningsvis kommer det fram nya bär så småningom.

 Passade även på att skörda skogens guld. Jag som aldrig haft någon tur med gula. Äntligen hittar även jag dessa. Älskar att gå i skogen och spana och fylla kassen med mer och mer. Det tråkiga är rensningen. Sedan är det roligt igen när man får äta. Ni kanske undrar var Gustav höll hus? Han åkte skåpbil hem från Urkult i Norrland.

I går skördade vi så vår första lök. Sjukt fin!

Av löken, delar av svampen och egen ruccola gjorde vi mumsig paj. Vi skördade även vår första polkabeta. Den var god kokt, men inte så randig som jag hoppats. Det blev en väldigt lyxig matlådan på jobbet i dag. Vi använde det här receptet, men tog bort bacon.